Tankar som föds på hösten.

När dagarna blir kortare, ljustimmarna färre, och man kurar upp sig i soffan, tänder en varm brasa, då finns det också tid för eftertanke. För reflektion.

Hur fotosäsongen varit. Vad som gjorts. Vad som kunde gjorts annorlunda. Vad som kan förändras. Förbättras. Men också tankar på alla nya människor jag mött under året. De vänner jag fått.

Jag funderar även på hur människor kommer och går i livet. Hur en del av de man tror står en nära, inte alls gör det. Egentligen. Som bara känner mig utifrån det de läser i mina sociala medier. Länge har jag funderat kring vad jag delar, och vem som tar del av det. Jag är en ganska transparent person, och delar gärna stort som smått. Från små utflykter , vardagsfunderingar, resor.

Samtidigt saknar jag de riktiga mötena med människor. Att prata i telefon. Skriva ett vykort. Att ta en fika med en vän, utan att behöva planera det månader i förväg.

Kanske den tiden är förbi. Den spontana, oförutsägbara, oplanerade.

Och istället så sitter vi i varsitt hus, med våra mobiler, och tror att vi umgås.

Det är egentligen ganska sorgligt när man tänker efter. Inte sant!?

no comments
Kommentar

Obligatoriska fält markerade *

MENU