»

Arkiv kategorier: Semester

Denna veckan kan egentligen sammanfattas med ett enda ord. Regn.  Ovanifrån, underifrån och från sidan. Svensk sommar när den är som bäst…  Så, jag bestämde mig, som säkert halva Sverige kändes det som, att åka till Gekås.  Om du mot förmodan aldrig varit där, så kan jag rekommendera ett besök dit. fast kanske mitt i semestern då. För då är det trångt. Riktigt trångt. Men med ett glatt humör och stadiga skor klarar man det mesta. Ska kanske tilläggas att barn o make stannade hemma…  Lite shopping blev det, mest till hem o hushåll, och dagens bästa köp blev ett nytt tält, i modell större, så att hela familjen får plats.

Dagen efter kom kusinerna på besök, och tältet fick plockas fram och invigas. Eller ja, invigas o invigas. Det plockades ut madrasser, sovsäckar, leksaker o gosedjur. Böcker o snacks. En ficklampa. Och när tältet stängdes o vi sagt godnatt tisslades det o tasslades en stund. Och efter trettio minuter kom de smygandes in i huset. Det kändes lite läskigt där ute trots allt.

Dagen efteråt däremot, packade vi in hela familjen och all utrustning i bilen och begav oss till Saxtorpssjöarna, som är en del av Järavallens Strövområde, beläget mellan Löddeköpinge och Landskrona, här i Skåne. Väderprognosen såg förhållandevis god ut, och eftermiddagen och kvällen spenderades nere vid badsjön, där vi gjorde upp eld, täljde grillpinnar, spelade boll, badade och bara hade det mysigt. Att få åka iväg på en spontanutflykt, blir till ett äventyr för båda stora och små, och fast att det inte är mer än 30 minuters bilfärd hemifrån, kopplar man av och bara njuter av nuet.

Att sitta ute framför en öppen eld, grilla korv, prata, och ta ett snabbt kvällsdopp när andan faller på. Det är vardagslyx. Trötta och nöjda kröp vi in i vårt nya tält, där det fanns gott om plats till oss fyra ( fast maken var någon cm för lång och fick sticka ut fötterna lite i yttertältet) . Barnen somnade på studs och sov som stockar hela natten. Vi vuxna hade glömt hur obekvämt det är att sova bara på liggunderlag, så till nästa gång kommer de uppdateras mot en uppblåsbar, tjockare variant. På natten drog regnet in igen, och förvånande nog höll vårt Gekåstält emot allt regn, och vi var helt torra när det väl var morgon. Bra grejer alltså, trots lågt pris. För den invigde, så var tydligen vattenpelartrycket 4000, och det skulle visst vara bra- men vad vet jag…

I jobbväg har det inte hänt så mycket, de familjefotograferingar som skulle gjorts sköts upp till nästa vecka, då förhoppningsvis vädret är bättre än nu. Eva & Joels bilder blev i alla fall levererade o klara, och bara av att titta på den blå ljuvliga himlen, ger en lite hopp om skånsk sommar. Nästa helg är det dags för bröllopsfotografering i Bjärebygden igen, denna gång i Dagshög, Torekov. Det ska bli spännande, har aldrig fotat där förut, men av google att döma ser det oerhört häftigt ut!

Under årens lopp har vi mer än en gång, maken och jag, funderat över hur livet ur  flera aspekter skulle bli enklare om vi sålde vårt hus, flyttade närmre. Ni vet. Civilisationen. Enklare i den mening att pojkarna hade haft nära till sina kompisar. Till skolan. Förskolan. Fritidsaktiviteter.Och när mjölken var slut, eller om vi bara ville köpa en pizza en kväll, och kanske till och med ta varsin öl. Utan att behöva ta bilen. Ja, det har funderats. Vägts fördelar och nackdelar. Och varje gång vinner just det här. Att vara nära. Inte nära ICA. Inte nära fotbollsplanen.

Att vara nära det som växer.

Att se barnen leka fritt, ta en cykeltur själva till vår lilla skogsdunge. Bygga kojor. Komma hem när det är dags för mat. Att få ta del av årstiderna med hela kroppen. När det våras och dofterna är allt annat än ljuvliga. När sommaren kommer och allt står i full blom, och vi kan gå och provsmaka på allt runtomkring oss. På hösten när vi kan göra stora lövhögar att kasta oss i, packa matsäck och vara ute hela dagarna. Och på vintern när grannens hästhage blir bästa pulkabacken , och vi eldar i brasan, dricker varm choklad och tar oss en extra ledig dag när ingen plogat vägen.

Bilderna här under är från en stund precis en sådär härlig sommarkväll, när ingen av oss egentligen ville gå in, solen hade precis gått ner bortom fältet, vi var varma och trötta efter en dag i solen. Sonen kliver ut i grönskan. Bilder rakt upp och ner.  På här och nu. Nära det som växer.

 

 

Några röster om att bo på landet hittar du här:

https://kit.se/2016/01/22/31900/darfor-ratade-vi-storstaden-for-landet/

 

 

DSC05729DSC05705osk2DSC05741osk1DSC05803DSC05713DSC05816DSC05792DSC05808

  • 28 mars, 2017 - 08:45

    Tove Lundquist - Så fint beskrivet Annelie! Och vilka vackra bilder! <3

    PS. Jag saknar också dina inlägg!

  • 29 mars, 2017 - 09:28

    admin - Tack Tove! Ja, bloggandet har bara fallit i glömska, hoppas få mer energi till det framöver. Kram på dig!! /Annelie

DSC07777

 

Hej!

 

Här kommer en hälsning från Schweiz. Vi bor uppe i de schweiziska alperna, i en by som heter Adelboden, där jag är och hälsar på en god vän och kollega. Solen skiner, utsikten är fantastisk, och var du än vänder blicken, finns det ett berg vackrare än det förra. Detta kan vara paradiset på jorden utan att överdriva.

Soliga Hälsningar

Annelie

DSC06388

Det är nu lite mer än ett år sedan som jag begav mig på workshop till Island. Bröllopsbilder har jag ju visat tidigare, men jag har helt glömt att visa er lite av den alldeles fantastiska Natur som finns på Island.  Under vår fem dagar långa resa hyrde vi bilar som vi tog oss runt ön med. Det var grönska. Det var mil av lavafält. Vägar där du inte kunde se slutet på. Höga berg. Raviner. Vattenfall. En blå lagun. Islandshästar. Glaciärer med turkos is. Och vart vi än vände blicken fanns något helt nytt att upptäcka. Jag hoppas innerligt att jag får möjlighet att återvända till Island, att i min egen takt kunna utforska ön och ha tid att stanna upp och verkligen njuta av något av det mest spektakulära landskap jag någonsin upplevt.

DSC05679DSC05667DSC06080DSC05712-2DSC05699DSC06170DSC06119DSC06083-1DSC06573DSC06205DSC07030DSC07559DSC07033_1

island_annelie-2-15

Cataloniaretreat

För lite mer än ett år sedan, såg jag en annons på Facebook. Catalonia Creative Retreat, stod det. Spännande vid en första anblick tyckte jag. Jag som är så långt ifrån all andlighet och alternativa metoder som det möjligen går. Nåväl, som vanligt är jag inte så långt från tanke till handling, så plötsligt hade jag bokat in mig på detta event, som skulle äga rum i en liten bergsby ca 1 h bilfärd från Barcelona, Spanien.

Med mig på resan fick jag min gode vän Sonia, som inte heller är världsberömd för att nyttja alternativa metoder. Men, varför inte, resonerade vi.

Det som mötte oss, var ett fantastiskt värdpar- Martha o Clement bjöd in oss och fick alla deltagare att känna oss som en del av deras härliga familj.  Programmet, och kursen, som var utformad och arrangerad av Karin, innehöll både dagliga meditationer, yoga i soluppgång, tai chi, samtal. Och fast att jag verkligen gav det en chans, måste jag erkänna att det inte var något jag fortsatt med när vi kom hem. Kanske är jag inte mottaglig för att se inom mig. Kanske det bara är så att jag inte behöver det, utan är i balans med mig själv. Jag fick åtminstone möjlighet att lära känna mina goda, och mindre goda sidor, som mitt bristande tålamod tex…

Men även att jag är bra som det är. Jag behöver inte söka. Efter något. Eller någon. För att bli någon annan. Jag är bra precis som jag är. Och nöjd över vad jag åstadkommit. Och vad jag kommer åstadkomma. Det är bara jag som kan påverka mitt liv.

Clement tog oss med på lite utflykter runt i trakten, bl a till närmsta närliggande stad Gironella, som är en liten stad, och det känns som att du kliver minst hundra år tillbaks i tiden bara du kliver ur bilen. Att strosa på kullerstensgator o torg, titta på vackra byggnader, höra berättelser från förr, det var det som bet sig fast mest hos mig. Vi gjorde skogsturer i bergen, solade på varma klippor, hoppade ner i iskallt vatten och badade i floden. Njöt. Av solen, men ochså av att få vara ensam och bara vara.

Catalonien, med Pyrenèerna som en magnifik bakgrund, är en oerhört vacker plats, och jag hoppas att jag får tillfälle att ta med mig familjen och se mig om ännu lite mer nästa gång. Även om jag inte var helt i fas med vad en resa som denna skulle innebära, är jag glad att jag gjorde det. Kastade mig ut i det helt okända. Hade ett öppet sinne för vad som bjöds, och kunde ta till mig av det jag behöver. Att se sig om. Möta nya människor som jag säkert aldrig annars skulle mött. Det gör varje resa unik.

 

Såhär skrev vår kursledare till mig efteråt:

När du läser spelas en film upp. När du vet vad du vill så ser du inga hinder. Kanske något. Men du vet hur du ska lyfta bort det. Du är rättvis. Hjärtvis. På nätterna sover du. På dagarna är du vaken. Du tvekar inte om sånt. Du tvekar inte om något som du vet är sant. Därför finns det en trygghet som man vill krypa in i och hålla i handen. Kanske kommer då en hemlighet. Och är den inte vacker så får det en att tänka om. Tänka om och tänka rätt. Du är sann på ett viktigt och riktigt sätt. Och vågar.

 

/Annelie