»

Arkiv kategorier: Personligt

Denna veckan kan egentligen sammanfattas med ett enda ord. Regn.  Ovanifrån, underifrån och från sidan. Svensk sommar när den är som bäst…  Så, jag bestämde mig, som säkert halva Sverige kändes det som, att åka till Gekås.  Om du mot förmodan aldrig varit där, så kan jag rekommendera ett besök dit. fast kanske mitt i semestern då. För då är det trångt. Riktigt trångt. Men med ett glatt humör och stadiga skor klarar man det mesta. Ska kanske tilläggas att barn o make stannade hemma…  Lite shopping blev det, mest till hem o hushåll, och dagens bästa köp blev ett nytt tält, i modell större, så att hela familjen får plats.

Dagen efter kom kusinerna på besök, och tältet fick plockas fram och invigas. Eller ja, invigas o invigas. Det plockades ut madrasser, sovsäckar, leksaker o gosedjur. Böcker o snacks. En ficklampa. Och när tältet stängdes o vi sagt godnatt tisslades det o tasslades en stund. Och efter trettio minuter kom de smygandes in i huset. Det kändes lite läskigt där ute trots allt.

Dagen efteråt däremot, packade vi in hela familjen och all utrustning i bilen och begav oss till Saxtorpssjöarna, som är en del av Järavallens Strövområde, beläget mellan Löddeköpinge och Landskrona, här i Skåne. Väderprognosen såg förhållandevis god ut, och eftermiddagen och kvällen spenderades nere vid badsjön, där vi gjorde upp eld, täljde grillpinnar, spelade boll, badade och bara hade det mysigt. Att få åka iväg på en spontanutflykt, blir till ett äventyr för båda stora och små, och fast att det inte är mer än 30 minuters bilfärd hemifrån, kopplar man av och bara njuter av nuet.

Att sitta ute framför en öppen eld, grilla korv, prata, och ta ett snabbt kvällsdopp när andan faller på. Det är vardagslyx. Trötta och nöjda kröp vi in i vårt nya tält, där det fanns gott om plats till oss fyra ( fast maken var någon cm för lång och fick sticka ut fötterna lite i yttertältet) . Barnen somnade på studs och sov som stockar hela natten. Vi vuxna hade glömt hur obekvämt det är att sova bara på liggunderlag, så till nästa gång kommer de uppdateras mot en uppblåsbar, tjockare variant. På natten drog regnet in igen, och förvånande nog höll vårt Gekåstält emot allt regn, och vi var helt torra när det väl var morgon. Bra grejer alltså, trots lågt pris. För den invigde, så var tydligen vattenpelartrycket 4000, och det skulle visst vara bra- men vad vet jag…

I jobbväg har det inte hänt så mycket, de familjefotograferingar som skulle gjorts sköts upp till nästa vecka, då förhoppningsvis vädret är bättre än nu. Eva & Joels bilder blev i alla fall levererade o klara, och bara av att titta på den blå ljuvliga himlen, ger en lite hopp om skånsk sommar. Nästa helg är det dags för bröllopsfotografering i Bjärebygden igen, denna gång i Dagshög, Torekov. Det ska bli spännande, har aldrig fotat där förut, men av google att döma ser det oerhört häftigt ut!

Veckosvepet.

En alldeles ny kategori här på bloggen. Jag är alldeles för dålig att hålla sidan uppdaterad, och ska försöka ge den lite mer kärlek, om än bara några småglimtar ur mitt fotograferandeliv, både på privat som professionell basis. Så, min målsättning är att ge lite små, korta uppdateringar från veckan som gått.  Det kan vara ett par bilder, från mobilen, från uppdrag, kanske nån rolig händelse, eller reseberättelser när jag är ute på tur. Jag hoppas att ni kommer att gilla det.

Veckan började i Vejbystrand, där vi avslutade första perioden för ett gäng härliga barn, som tillbringat tio dagar tillsammans med mig, min familj, och ett gäng andra ideella krafter på Svalövskolonin, som är ett läger för barn, där vi leker, badar, äter god hemmalagad mat, och har riktigt riktigt kul tillsammans. Kolonin drivs av Svalövs Majblommekommittè, där jag sedan många år tillbaka är engagerad. För er som hängt med ett tag, så vet ni säkert att det är här jag även anordnar Fotografkollo för Bröllopsfotografer en gång om året, under namnet SHARE.

Väl hemma på landet igen, efter att ha tagit hand om all tvätt ( det blir en del för fyra personer), uppdaterat sig lite , fixat det värsta ogräset och gräsmattan , var det dags att bege sig neråt mot Österlen, där lördagen startade med en Familjefotografering i Brantevik. Resten av familjen hängde på, och under tiden jag fotograferade, beökte de Glimmingehus, och gick en guidad tur på slottet, och fick träffa en hel massa medeltidsfigurer, blev fastspända i stocken på innergården ( maken övervägde att lämna kvar barnen för en sekund…) Vi möttes upp i hamnen i Brantevik, och styrde kosan mot Simrishamn, där vi tog en liten tur på deras stora loppis i Suckarnas gång, där liten son fyndade finfina utklädningskläder.

Lunchen intogs i Kivik, på ett litet mysigt cafè, för att fylla på energinivåerna för nästa strapats. Vi styrde kosan mot Stenshuvud Nationalpark, som vi nog inte besökt sedan skolresan i lågstadiet. Barnen passade på att ta ett dopp i det kalla vattnet, medan jag o maken nöjde oss med att sitta på stranden och njuta av utsikten ( ja, och att se till så att inte barnen slog ihjäl varandra med stenarna förstås…)  Efter badet bestämde vi oss för att ta en liten vandringstur, och vi valde den gula slingan, som går jämnshöjd med vattnet, för att komma bort till fyren. Slingan är svår att ta sig fram på, och inget att rekommendera om man kommer med barnvagn eller har svårt att gå, det är stenigt och smalt, men med två pojkar med massor av spring i benen gick det utmärkt ( även om mammans rygg svor mellan varven). Väl värt ett besök, och nästa gång blir det till att packa matsäck och bättre vandrarskor i väskan, för att kunna utforska området närmre.

Söndagen spenderades med att redigera bilder, bl a till Eva & Joel, som gifte sig i Arilds kapell för någon vecka sedan, och snart är de klara för leverans till det härliga brudparet. Skåne är verkligen fantastiskt vackert, från norr till söder, och att ta små utflykter runt gör att jag upptäcker den ena pärlan efter den andra.

Söndagen avslutades med en familjefotografering. Egentligen var det tanken att vi skulle fotografera nere på Stranden i Borstahusen, Landskrona. Men det härliga sSkånevädret satte stopp, hela söndagen regnade det på tvären, och det fanns inte en chans att vi skulle kunnat vara utomhus med ett gäng barn på stranden. Efter lite funderingar, kom jag att tänka på bröderna Håkansson, som sedan många år driver Handelsträdgården Bellmansro, utanför Teckomatorp. Efter ett telefonsamtal, hade vi då en alternativ fotoplats, och jag är så glad över så hjälpsamma människor kan vara. Utan nån tvekan. Inget knussel. Bara varsågod, inga problem. Fotograferingen flöt på väl, och eftersom det är en överraskning till någon , visar jag bara lite miljöbilder från Bellmansro så länge.

 

Veckan rundades av hemma i soffan, med Anders Janssons ” Kom in och stäng dörren” , som jag inte sett tidigare. En massa goda skratt, humor på skånskt vis avslutade en riktigt skön vecka. Nästa vecka bjuder på nya upptåg och utflykter, så kika förbi!

Vardagsäventyr. Ja det behövs ibland, att få göra små utflykter tillsammans hela familjen. Idag var en sån dag. Vädret här i Skåne var hyfsat vårvarmt, blå himmel och vi tog tillfället i akt att hämta upp barnen lite tidigare på förskola och fritids. På senare tid har jag känt en allt större längtan att komma ut i skogen. Att få ströva omkring, leka och göra ett behövligt avbrott med mobiler, tv och ipads som gärna lockar både vuxna och barn hemma om eftermiddagar o kvällar. Vi har dessutom både skog och hav så nära inpå, att det inte ens finns nån bra ursäkt för att inte nyttja naturen oftare.

Sagt och gjort. Vi packade fikakorgen med korv och grilltillbehör och begav oss till Klåveröds Strövområde, som är en del av Söderåsens Naturreservat.  Efter ett par grillade korvar, lite lek och bus vid rastplatsen, begav vi oss ut på en lagom stor runda, 3,9 km lät som en bra start för två grabbar med spring i benen.

Vi gick via små stigar, skogsvägar, genom vitsippor, och klättrade på små klippor. Vi drack kallt gott vatten ur en gammal pump. Vi kikade på kolmilan och plötsligt hade flera timmar gått, utan att vi ens kikat på klockan en endaste gång. Vi hittade ett vindskydd med tillhörande grillplats, så när graderna bara blir lite varmare blir det säkert en tur med övernattning.

Ett äventyr. För både stora och små. En helt vanlig vardag. Och det är absolut gratis och barnen kan springa och stoja precis hur mycket som helst. Kan ju egentligen knappast bli bättre, eller hur!?

Vill man veta mer om Söderåsens Nationalpark- klicka vidare in här. På sidan finns allt du behöver veta om vandringsleder, övernattningar, och allt som finns att upptäcka i denna del av Skåne.

Vill du veta lite mer om just Klåveröds Strövområde, hittar du direktlänk här.  I området finns även vandrarhem och även legendariska cafeet Lotta på Åsen, som har en magisk uppsättning av godsaker.

Vill man veta mer av vad Söderåsen har att erbjuda, så kan jag varmt rekommendera ett besök på Naturrum Söderåsen, eller kika in på deras hemsida.

Var åker du med familjen? Tipsa gärna i kommentarsfältet- vilka är dina guldkorn??

 

  • 2 maj, 2017 - 07:18

    Travelsis_ - Så mysigt det låter. Håller med om att ibland behövs skog och natur istället för iPad och dator. Har nära till Bokskogen, cyklar/går dit. Men om vi har mer tid åker vi gärna till Söderåsen eller Skrylle. Om ni åker till Skrylle kan jag verkligen rekommendera Myrstigen/Pernilla

Under årens lopp har vi mer än en gång, maken och jag, funderat över hur livet ur  flera aspekter skulle bli enklare om vi sålde vårt hus, flyttade närmre. Ni vet. Civilisationen. Enklare i den mening att pojkarna hade haft nära till sina kompisar. Till skolan. Förskolan. Fritidsaktiviteter.Och när mjölken var slut, eller om vi bara ville köpa en pizza en kväll, och kanske till och med ta varsin öl. Utan att behöva ta bilen. Ja, det har funderats. Vägts fördelar och nackdelar. Och varje gång vinner just det här. Att vara nära. Inte nära ICA. Inte nära fotbollsplanen.

Att vara nära det som växer.

Att se barnen leka fritt, ta en cykeltur själva till vår lilla skogsdunge. Bygga kojor. Komma hem när det är dags för mat. Att få ta del av årstiderna med hela kroppen. När det våras och dofterna är allt annat än ljuvliga. När sommaren kommer och allt står i full blom, och vi kan gå och provsmaka på allt runtomkring oss. På hösten när vi kan göra stora lövhögar att kasta oss i, packa matsäck och vara ute hela dagarna. Och på vintern när grannens hästhage blir bästa pulkabacken , och vi eldar i brasan, dricker varm choklad och tar oss en extra ledig dag när ingen plogat vägen.

Bilderna här under är från en stund precis en sådär härlig sommarkväll, när ingen av oss egentligen ville gå in, solen hade precis gått ner bortom fältet, vi var varma och trötta efter en dag i solen. Sonen kliver ut i grönskan. Bilder rakt upp och ner.  På här och nu. Nära det som växer.

 

 

Några röster om att bo på landet hittar du här:

https://kit.se/2016/01/22/31900/darfor-ratade-vi-storstaden-for-landet/

 

 

DSC05729DSC05705osk2DSC05741osk1DSC05803DSC05713DSC05816DSC05792DSC05808

  • 28 mars, 2017 - 08:45

    Tove Lundquist - Så fint beskrivet Annelie! Och vilka vackra bilder! <3

    PS. Jag saknar också dina inlägg!

  • 29 mars, 2017 - 09:28

    admin - Tack Tove! Ja, bloggandet har bara fallit i glömska, hoppas få mer energi till det framöver. Kram på dig!! /Annelie

Cataloniaretreat

För lite mer än ett år sedan, såg jag en annons på Facebook. Catalonia Creative Retreat, stod det. Spännande vid en första anblick tyckte jag. Jag som är så långt ifrån all andlighet och alternativa metoder som det möjligen går. Nåväl, som vanligt är jag inte så långt från tanke till handling, så plötsligt hade jag bokat in mig på detta event, som skulle äga rum i en liten bergsby ca 1 h bilfärd från Barcelona, Spanien.

Med mig på resan fick jag min gode vän Sonia, som inte heller är världsberömd för att nyttja alternativa metoder. Men, varför inte, resonerade vi.

Det som mötte oss, var ett fantastiskt värdpar- Martha o Clement bjöd in oss och fick alla deltagare att känna oss som en del av deras härliga familj.  Programmet, och kursen, som var utformad och arrangerad av Karin, innehöll både dagliga meditationer, yoga i soluppgång, tai chi, samtal. Och fast att jag verkligen gav det en chans, måste jag erkänna att det inte var något jag fortsatt med när vi kom hem. Kanske är jag inte mottaglig för att se inom mig. Kanske det bara är så att jag inte behöver det, utan är i balans med mig själv. Jag fick åtminstone möjlighet att lära känna mina goda, och mindre goda sidor, som mitt bristande tålamod tex…

Men även att jag är bra som det är. Jag behöver inte söka. Efter något. Eller någon. För att bli någon annan. Jag är bra precis som jag är. Och nöjd över vad jag åstadkommit. Och vad jag kommer åstadkomma. Det är bara jag som kan påverka mitt liv.

Clement tog oss med på lite utflykter runt i trakten, bl a till närmsta närliggande stad Gironella, som är en liten stad, och det känns som att du kliver minst hundra år tillbaks i tiden bara du kliver ur bilen. Att strosa på kullerstensgator o torg, titta på vackra byggnader, höra berättelser från förr, det var det som bet sig fast mest hos mig. Vi gjorde skogsturer i bergen, solade på varma klippor, hoppade ner i iskallt vatten och badade i floden. Njöt. Av solen, men ochså av att få vara ensam och bara vara.

Catalonien, med Pyrenèerna som en magnifik bakgrund, är en oerhört vacker plats, och jag hoppas att jag får tillfälle att ta med mig familjen och se mig om ännu lite mer nästa gång. Även om jag inte var helt i fas med vad en resa som denna skulle innebära, är jag glad att jag gjorde det. Kastade mig ut i det helt okända. Hade ett öppet sinne för vad som bjöds, och kunde ta till mig av det jag behöver. Att se sig om. Möta nya människor som jag säkert aldrig annars skulle mött. Det gör varje resa unik.

 

Såhär skrev vår kursledare till mig efteråt:

När du läser spelas en film upp. När du vet vad du vill så ser du inga hinder. Kanske något. Men du vet hur du ska lyfta bort det. Du är rättvis. Hjärtvis. På nätterna sover du. På dagarna är du vaken. Du tvekar inte om sånt. Du tvekar inte om något som du vet är sant. Därför finns det en trygghet som man vill krypa in i och hålla i handen. Kanske kommer då en hemlighet. Och är den inte vacker så får det en att tänka om. Tänka om och tänka rätt. Du är sann på ett viktigt och riktigt sätt. Och vågar.

 

/Annelie