»

Arkiv kategorier: Fototips

Det finns garanterat lika många sätt att leverera bilder till kunder på, som det finns fotografer runt om i världen. Det finns inga rätt och inga fel- Eller, ja det skulle väl kanske vara att inte leverera alls det som utlovats förstås. Men om man bortser från det då. I dag är bilder ett överflöd hos oss människor. Vi fotograferar på en dag 2017, i hela världen, lika mycket som man sammanlagt gjorde på ett helt år 1917. Bilder har blivit en förbrukningsvara, det fotograferas selfies i badrummet, på maten vi äter, på allt. Och inte bara en bild. Vi tar hundratals. Varje dag. Vi använder sociala medier som ett slags bilddagbok, där alla i vår bekantskapskrets kan ta del av vårt liv i bildform. Just där och då det händer.

Trots att det fotograferas mer än någonsin, finns det färre och färre fotografier. Riktiga fotografier. En bild du kan hålla i handen. Rama in. Sätta på skrivbordet i en fin ram. Ge bort som present. Någonstans på vägen har det försvunnit, när den digitala bilden gjorde sitt intåg. Tro mig, jag är ingen bakåtsträvare, tvärtom. Det jag däremot uppskattar är ett riktigt fotografi jag kan känna och hålla i. Därför samarbetar jag också med några av Sveriges främsta leverantörer inom print och bild, för att kunna leverera endast det bästa till mina kunder. Ett hantverk som ska vara i generationer. Inte hamna i en bortglömd hårddisk i en byrålåda.

Så, självklart levereras mina uppdrag digitalt. men även här vill jag lämna mer ifrån mig än en nedladdningslänk, så ett personligt USB, ett par stycken förstoringar att glädjas åt, ett paket inslaget av kärlek till bilden , med saker som representerar den jag är. Som här, träflis och usb och box i trä, som en hyllning till den del av mig som gillar naturligt, enkelt och nära. Ett omslag i naturpapper, jutesnöre och som pricken över i, ett blad från en gammal Flora, med Prästkragen som symbol för Skåne, mitt hem, mitt ursprung, min framtid. Så var och en som får sitt paket, får en del av mig. Precis som jag fått en del av dem genom att få komma nära undervår fotografering. Och där nånstans är grundbulten i mitt företagande- mötet mellan människor. Skapa band. Relationer. Minnen.

DSC06388

Det är nu lite mer än ett år sedan som jag begav mig på workshop till Island. Bröllopsbilder har jag ju visat tidigare, men jag har helt glömt att visa er lite av den alldeles fantastiska Natur som finns på Island.  Under vår fem dagar långa resa hyrde vi bilar som vi tog oss runt ön med. Det var grönska. Det var mil av lavafält. Vägar där du inte kunde se slutet på. Höga berg. Raviner. Vattenfall. En blå lagun. Islandshästar. Glaciärer med turkos is. Och vart vi än vände blicken fanns något helt nytt att upptäcka. Jag hoppas innerligt att jag får möjlighet att återvända till Island, att i min egen takt kunna utforska ön och ha tid att stanna upp och verkligen njuta av något av det mest spektakulära landskap jag någonsin upplevt.

DSC05679DSC05667DSC06080DSC05712-2DSC05699DSC06170DSC06119DSC06083-1DSC06573DSC06205DSC07030DSC07559DSC07033_1

island_annelie-2-15

uglyweddingpictures

Det finns många som tycker att bröllopsfotografering är dyrt. Alldeles för dyrt.

Men ändå tänker man, det hör ju till att ta ett par bilder från en av de största dagarna i ens liv. Då börjar resonerandet. Vad har vi råd till? Hur många timmar är det lämpligt att ha fotografen med? Det räcker väl med ett par snabba porträttbilder innan vigseln. resten kan ju släkten ta, de har ju bra kameror, eller? Känns ju onödigt att ha med o betala för en fotograf i kyrkan, och på festen har vi ju engångskameror o sånt.

Idag bjuder jag på en bildserie från ett bröllop. Det finaste av dem alla. En härlig julidag för snart tio år sedan.  En fest som hette duga. Glädje, skratt, fina tal.

Då det var mer regel än undantag att bli fotograferad i studio, och ingen fotograferades mer än en timme innan vigseln, det alternativet fanns helt enkelt inte. Våra porträttbilder innan vigseln är tagna av en fotograf, de har vi på väggarna här hemma.

Bilderna från vår dag ser ni här ovan. Genom våra gästers kameror. Tror ni att jag använt dem till något?

Om ni undrar varför jag propsar på att ha en professionell fotograf med så många timmar som möjligt, så vet ni nu varför.

  • 19 mars, 2014 - 08:41

    Anneli Nilsson - Hahaha! Fina du! Härligt inlägg! Kanske inte så dumt att få vänta 14 år och lite till på att få gifta sig…. :)))

  • 20 mars, 2014 - 00:04

    Sonia Jansson - Det är så fint att du vill dela detta med oss! Tack! Samtidigt kan jag känna en sådan sorg, för eran skull. Hoppas ni har fina familjebilder, i alla fall.
    Kram!

  • 20 mars, 2014 - 11:18

    Niklas Wikman - Så, årets utmaning blir att jag får alla minneskort från dina kameror efter ett bröllop innan du tittar på dem och får göra ett blogginlägg 🙂

    Visst är det så att en bröllopsfotograf levererar bättre än såhär, men jämförelsen känns lite haltande. Jag har sett mycket skräp genom åren och jag har sett många fantastiska gästbilder som fotografen inte ens varit i närheten av.

cherry

 

Känner ni? Det börjar lukta vår här i södra Sverige. Det knoppas på träd o buskar, och det är ljusare för varje dag som går. Med våren vaknar vi till liv, och fotograferingarna bokas på i kalendern. Bröllop, barn, familjer, konfirmander. Det är dags att damma av kameran även för er, när ljuset kommer tillbaks, ökar lusten att föreviga dagarna som går.

Du vet väl att en fotokurs kan vara ett par väl investerade timmar? I år har jag flera olika kurser, bla på Vuxenskolan & ABF, men givetvis kan man fortfarande boka sin privata kurs. Själv eller med några goda vänner.

Kanske just vi ses i år?!

 

När jag tidigt i våras såg att Jonas Peterson skulle komma hem och hålla en fotoworkshop på Gotland, var min första tanke -Åh tänk om man hade kunnat vara med där. Det hade varit helt underbart. Sen kom nästa tanke  – Inte kan jag, jag är ju inte i närheten av att vara så bra.

Där och då bestämde jag mig.

Jag är inte ett dugg bättre eller sämre än vad jag själv gör mig till.

Och min resa till Gotland har satt så många spår i mig, att jag inte vet hur jag ens kan komma i närheten att förklara för er.

Att umgås med likasinnade i en hel vecka. Andas foto. Att komma till kärnan i sitt innersta. Att skratta och gråta tillsammans med kollegor som vet. Verkligen vet hur det är att brinna så starkt för något.

Jag har absolut växt som människa, hittat min historia, den som varit och den jag skriver framöver.

För det är jag för alltid tacksam.

 

Gruppbild: Jesper Anhede

  • 4 augusti, 2013 - 10:20

    Jesper Anhede - Fina bilder! Hoppas du mår bäst =)