»

Arkiv kategorier: Bröllopsfotograf

Det finns garanterat lika många sätt att leverera bilder till kunder på, som det finns fotografer runt om i världen. Det finns inga rätt och inga fel- Eller, ja det skulle väl kanske vara att inte leverera alls det som utlovats förstås. Men om man bortser från det då. I dag är bilder ett överflöd hos oss människor. Vi fotograferar på en dag 2017, i hela världen, lika mycket som man sammanlagt gjorde på ett helt år 1917. Bilder har blivit en förbrukningsvara, det fotograferas selfies i badrummet, på maten vi äter, på allt. Och inte bara en bild. Vi tar hundratals. Varje dag. Vi använder sociala medier som ett slags bilddagbok, där alla i vår bekantskapskrets kan ta del av vårt liv i bildform. Just där och då det händer.

Trots att det fotograferas mer än någonsin, finns det färre och färre fotografier. Riktiga fotografier. En bild du kan hålla i handen. Rama in. Sätta på skrivbordet i en fin ram. Ge bort som present. Någonstans på vägen har det försvunnit, när den digitala bilden gjorde sitt intåg. Tro mig, jag är ingen bakåtsträvare, tvärtom. Det jag däremot uppskattar är ett riktigt fotografi jag kan känna och hålla i. Därför samarbetar jag också med några av Sveriges främsta leverantörer inom print och bild, för att kunna leverera endast det bästa till mina kunder. Ett hantverk som ska vara i generationer. Inte hamna i en bortglömd hårddisk i en byrålåda.

Så, självklart levereras mina uppdrag digitalt. men även här vill jag lämna mer ifrån mig än en nedladdningslänk, så ett personligt USB, ett par stycken förstoringar att glädjas åt, ett paket inslaget av kärlek till bilden , med saker som representerar den jag är. Som här, träflis och usb och box i trä, som en hyllning till den del av mig som gillar naturligt, enkelt och nära. Ett omslag i naturpapper, jutesnöre och som pricken över i, ett blad från en gammal Flora, med Prästkragen som symbol för Skåne, mitt hem, mitt ursprung, min framtid. Så var och en som får sitt paket, får en del av mig. Precis som jag fått en del av dem genom att få komma nära undervår fotografering. Och där nånstans är grundbulten i mitt företagande- mötet mellan människor. Skapa band. Relationer. Minnen.

Veckosvepet.

En alldeles ny kategori här på bloggen. Jag är alldeles för dålig att hålla sidan uppdaterad, och ska försöka ge den lite mer kärlek, om än bara några småglimtar ur mitt fotograferandeliv, både på privat som professionell basis. Så, min målsättning är att ge lite små, korta uppdateringar från veckan som gått.  Det kan vara ett par bilder, från mobilen, från uppdrag, kanske nån rolig händelse, eller reseberättelser när jag är ute på tur. Jag hoppas att ni kommer att gilla det.

Veckan började i Vejbystrand, där vi avslutade första perioden för ett gäng härliga barn, som tillbringat tio dagar tillsammans med mig, min familj, och ett gäng andra ideella krafter på Svalövskolonin, som är ett läger för barn, där vi leker, badar, äter god hemmalagad mat, och har riktigt riktigt kul tillsammans. Kolonin drivs av Svalövs Majblommekommittè, där jag sedan många år tillbaka är engagerad. För er som hängt med ett tag, så vet ni säkert att det är här jag även anordnar Fotografkollo för Bröllopsfotografer en gång om året, under namnet SHARE.

Väl hemma på landet igen, efter att ha tagit hand om all tvätt ( det blir en del för fyra personer), uppdaterat sig lite , fixat det värsta ogräset och gräsmattan , var det dags att bege sig neråt mot Österlen, där lördagen startade med en Familjefotografering i Brantevik. Resten av familjen hängde på, och under tiden jag fotograferade, beökte de Glimmingehus, och gick en guidad tur på slottet, och fick träffa en hel massa medeltidsfigurer, blev fastspända i stocken på innergården ( maken övervägde att lämna kvar barnen för en sekund…) Vi möttes upp i hamnen i Brantevik, och styrde kosan mot Simrishamn, där vi tog en liten tur på deras stora loppis i Suckarnas gång, där liten son fyndade finfina utklädningskläder.

Lunchen intogs i Kivik, på ett litet mysigt cafè, för att fylla på energinivåerna för nästa strapats. Vi styrde kosan mot Stenshuvud Nationalpark, som vi nog inte besökt sedan skolresan i lågstadiet. Barnen passade på att ta ett dopp i det kalla vattnet, medan jag o maken nöjde oss med att sitta på stranden och njuta av utsikten ( ja, och att se till så att inte barnen slog ihjäl varandra med stenarna förstås…)  Efter badet bestämde vi oss för att ta en liten vandringstur, och vi valde den gula slingan, som går jämnshöjd med vattnet, för att komma bort till fyren. Slingan är svår att ta sig fram på, och inget att rekommendera om man kommer med barnvagn eller har svårt att gå, det är stenigt och smalt, men med två pojkar med massor av spring i benen gick det utmärkt ( även om mammans rygg svor mellan varven). Väl värt ett besök, och nästa gång blir det till att packa matsäck och bättre vandrarskor i väskan, för att kunna utforska området närmre.

Söndagen spenderades med att redigera bilder, bl a till Eva & Joel, som gifte sig i Arilds kapell för någon vecka sedan, och snart är de klara för leverans till det härliga brudparet. Skåne är verkligen fantastiskt vackert, från norr till söder, och att ta små utflykter runt gör att jag upptäcker den ena pärlan efter den andra.

Söndagen avslutades med en familjefotografering. Egentligen var det tanken att vi skulle fotografera nere på Stranden i Borstahusen, Landskrona. Men det härliga sSkånevädret satte stopp, hela söndagen regnade det på tvären, och det fanns inte en chans att vi skulle kunnat vara utomhus med ett gäng barn på stranden. Efter lite funderingar, kom jag att tänka på bröderna Håkansson, som sedan många år driver Handelsträdgården Bellmansro, utanför Teckomatorp. Efter ett telefonsamtal, hade vi då en alternativ fotoplats, och jag är så glad över så hjälpsamma människor kan vara. Utan nån tvekan. Inget knussel. Bara varsågod, inga problem. Fotograferingen flöt på väl, och eftersom det är en överraskning till någon , visar jag bara lite miljöbilder från Bellmansro så länge.

 

Veckan rundades av hemma i soffan, med Anders Janssons ” Kom in och stäng dörren” , som jag inte sett tidigare. En massa goda skratt, humor på skånskt vis avslutade en riktigt skön vecka. Nästa vecka bjuder på nya upptåg och utflykter, så kika förbi!

Om snön som försvann

Helgen före Annelie & Christoffers bröllop var Skåne täckt av ett tjockt lager vit nysnö. Det var frostgrader, och himlen var sådär blå den bara kan bli en riktig vinterdag. När vi vaknade den här februarilördagen, var molnen regntunga, och ett tjockt lager dimma täckte vår sikt. Helt andra förutsättningar, men är det Skåne så är det. Här är vi minsann inte bortskämda med vita vidder, så det var bara att gilla läget, för det är ju så här vintern är i Skåne. Grå.

Vi styrde kosan mot Landskrona, där Annelie gjorde sig redo hos tjejerna på Hårstudion. Christoffer mötte upp en liten stund senare, han hade fått uppdraget att hämta brudbukett och corsageblomma , och det var gänget på Norrvidinge Handelsträdgård som hade bundit de vackra blommorna denna lördag.

Vinden började ta fart, så efter lite överläggningar beslutade vi oss för att ta oss ner till Nya hamnen, där det är lite lä av de nybyggda husen. Ljuset en sån här dag är verkligen magiskt. Jag är ju särskilt förtjust i det lite mörkare och dämpade tonerna i ett fotografi, så det här passade mig alldeles utmärkt. Mellan varven fick vi hoppa in i bilen och värma oss med lite bra musik och fläkten på full temperatur.

En snabb tur till Vattentornet i Landskrona, och den lilla stranden nedanför för lite strandbilder hann vi med, innan vi åkte vidare till Stävie kyrka där vigsel hölls i sällskap med nära vänner och familj. Festen fortsatte sedan på Flädie Mat & Vingård, som ligger ett stenkast från den vackra lilla kyrkan. Glŭwein serverades till de väntande gästerna och eldkorgar lyste upp entrèn och spred en gemytlig känsla.

Rankorna stod stolt i sin vinterkostym

Det var mitt första besök på Flädie Mat & Vingård, och rankorna stod stolt i sin vinterkostym uppradade och bara väntade på sol. Jag hoppas att jag får tillfälle att besöka denna lilla pärla även under sommar och höst, jag föreställer mig att det är en helt fantastisk plats även då. Att få vandra längs gångarna och bara se dess växtkraft.

Det är inte ofta det fotograferas vinterbröllop här i södra Sverige. Jag tror vi har en bild av ett vinterbröllop som vitt, klarblå och riktigt kallt, med släde och fårskinn. Och det är säkert vackert. Men med en dag tillsammans med ett härligt brudpar, kärlek, skratt och glädje, så spelar det faktiskt inte någon roll var vi befinner oss. För det viktigaste är ni. Det är er dag. Och ingenting annat kunde vara mer angeläget än just det.

 

DSC06388

Det är nu lite mer än ett år sedan som jag begav mig på workshop till Island. Bröllopsbilder har jag ju visat tidigare, men jag har helt glömt att visa er lite av den alldeles fantastiska Natur som finns på Island.  Under vår fem dagar långa resa hyrde vi bilar som vi tog oss runt ön med. Det var grönska. Det var mil av lavafält. Vägar där du inte kunde se slutet på. Höga berg. Raviner. Vattenfall. En blå lagun. Islandshästar. Glaciärer med turkos is. Och vart vi än vände blicken fanns något helt nytt att upptäcka. Jag hoppas innerligt att jag får möjlighet att återvända till Island, att i min egen takt kunna utforska ön och ha tid att stanna upp och verkligen njuta av något av det mest spektakulära landskap jag någonsin upplevt.

DSC05679DSC05667DSC06080DSC05712-2DSC05699DSC06170DSC06119DSC06083-1DSC06573DSC06205DSC07030DSC07559DSC07033_1

island_annelie-2-15

Första gången jag träffade Catharina var hon runt en sex, sju år. Själv var jag kanske nio, tio år, och var bästa kompis med hennes storasyster Elisabeth. Hemma på vinden på föräldragården, lekte vi och klädde ut oss i alla gamla klänningar som sparats. Mest fick Catharina vara hund eller nåt annat spännande, för precis som mina småsyskon, så fick de vara med och leka på nåder..

Nu, ett antal år senare, 15 max, om man ser till min ålder, fick jag den äran att vara fotograf på Catharina & Magnus bröllop, och det kändes alldeles speciellt ärofyllt.  Det var stora regntunga moln som mötte oss denna augustidag, men vi klarade oss sånär som på några minuter innan det var dags att gå in i kyrkan. Catharina &Magnus hade valt att ha sitt bröllop i Östra Karaby Kyrka, som ligger med en fantastisk utsikt uppe på en kulle, strax utanför Marieholm. I närheten ligger även Trolleholms Slott, och innan vigseln, tog vi en avstickare ditom för att ta lite porträttbilder innan himlen kunde öppna sig. Att få vara en del av en stor dag som ett bröllop är alltid känslosamt. Än mer om det är ett litet sällskap, som i detta fallet, då endast brudparet, föräldrar och syskon var närvarande. Och dottern Wilma förstås, som tog sig an rollen som min fotoassistens med bravur. Såg till att mamma & pappa inte såg konstiga ut, fixade blommor och var en riktig pärla. Det jag inte visste då, var att det minsann fanns en gäst till med på bröllopet. Och förra veckan bestämde han sig för att titta fram, och Wilma kan nu även titulera sig storasyster.

Ett stort tack. Och all lycka till er och er fina familj!

 

/Annelie

aneliejohnsson