»

Arkiv kategorier: Blandat

Stockholms tunnelbana, morgonrusning

Det är tidig morgon i Stockholm. Fortfarande är gatorna tomma, men under staden vimlar det av liv. Staden håller på att vakna. Människor som ska ta sig från en punkt till en annan. Själv är jag på väg hem. Hem till min man och våra två pojkar, efter ett par dagar i huvudstaden. Jag har deltagit i konferensen Way Up North- två dagar tillsammans med några av de bästa bröllopsfotografer från hela världen. Tillsammans har vi skrattat, gråtit, dansat, druckit bubbel, umgåtts. Jag har bott hos en av mina goda vänner- Katarina, som driver den framgångsrika resebloggen Äntligen Vilse. Jag har träffat och hängt med fotografer från alla världens hörn, det är i princip omöjligt att försöka sig på att inte mingla, småprata, och vara social i ett sammanhang som detta. Och det passar mig alldeles utmärkt. Möten med nya människor är bland det allra bästa jag vet. Trots att jag verkligen gillar att krypa ner i min soffa och kolla fem avsnitt på raken av nån favoritserie…

Men åter till morgonrusningen.

För mig som bor på en liten ( svagt överdrivet, minimal passar bättre) ort, är halva nöjet med att komma utanför 50-skyltarna att spana på folk. Vad gör de? Hur klär de sig? Fantisera över vart de är på väg. Att möta ett par vänliga ögon, prata bort fem minuter med en främling. Idag ser vårt samhälle helt annorlunda ut. Under våra föreläsningsdagar var det speciellt en mening som bet sig fast hos mig. Eller bet och bet- den var mer som en rejäl käftsmäll om jag ska vara helt ärlig.

” Om någon frågar dig vad du gjorde mellan 2008 och 2017- så kommer de flesta av oss att tvingas erkänna, vi var på Facebook. Instagram. Twitter. ”

Sociala medier. Eller osociala?

Och samtidigt som jag stod där på perrongen i väntan på mitt tåg, tänkte jag- det stämmer ju inte, väl, inte på riktigt. Så lyfter jag blicken, ser mig omkring.

Där står vi på rad. Människa efter människa. Totalt uppslukade av en liten skärm. Ovetande om vad som sker runt omkring oss. Lurar i öronen. Blicken maniskt fäst vid telefonen. För att få veta vad alla andra gör. Just nu. Och det är så viktigt för oss att vi inte ser och hör vad som egentligen händer. Här och nu. Som ett slag i magen får det mig att inse faktum. Jag är en av dem. Jag är garanterat inte värst. Jag älskar människor. Fika. Diskussioner. Men ändå. Facebook kollas flertalet ggr om dagen. Instagram likaså. Ofta på bekostnad av mitt liv här hemma. Barnen tittar på sina apparater. Jag och maken på vardera en. Samma rum. Fyra världar.

Vad är det som gör att vi så totalt slukas upp av vad andra gör? Nyfikenhet? Avund? Bekräftelse? Uttråkning? Förmodligen en blandning av alla.

Vi är så vana att vi inte ens reflekterar längre över vad det är vi missar. Vi sitter och läser på en telefon och ser bilder på vackra höstlöv, istället för att faktiskt gå ut och njuta av dem på riktigt. Vi ser vad våra vänner gör- men vi ringer inte och bjuder på kaffe. Vi sitter på restauranger, åker på semestrar- men upplever inte. Smakar inte. Lever inte så som vi är menade att leva.

Missförstå inte mig, sociala medier kan vara ett fantastiskt verktyg. Att hålla kontakt med gamla vänner. Skriva meddelanden till varandra. Hitta forum för likasinnade. Men någonstans på vägen har det börjat att ta över vår fritid. När läste du en bok senast? En fysisk bok? När satt du ensam på ett cafè i väntan på ditt sällskap och bara njöt av din kopp kaffe, och bara var ensam med dina tankar? När gick du på toaletten utan din telefon senast?

För mig blev det en ögon-öppnare. Och det kommer bli förändring. Nu. Om inte för min skull- så för min familj. Mina barn. Mitt hem.

För när man stoppar ner telefonen, tittar upp- så får man verkligen se saker man inte sett förut.

/Annelie

  • 16 oktober, 2017 - 08:39

    Elin Ström - Så sant. Jag känner mig träffad precis som många andra. Allt är så lättillgängligt och det blir ett omedvetet beroende att titta på telefonen. Jag ska skärpa mig, tack!

  • 16 oktober, 2017 - 14:19

    Tove Lundquist - Klockrent inlägg Annelie! Bland det bästa med att resa tycker jag är alla fantastiska människor en träffar på tågstationer, älskar att stå och småprata med folk!

Familjetid

Veckan som gick ägnades mest åt att komma in i nya rutiner med skola och jobb för oss alla. Gå och lägga sig i tid, komma upp i tid. Planera, organisera, förbereda. Boka in i kalendern. Jobb. Fritidsaktiviteter. Lösa familjelogistiken. För att fira att vardagen åter gjort sitt intåg,  och därmed runda av sommaren, beslöt vi oss lite spontant för en heldag på Bakken, som för er som inte vet, är ett nöjesfält strax utanför Köpenhamn, Danmark.  Vi startade vår resa i Helsingborg, där vi åkte färja till Helsingör med  Scandlines. Båtturen tar bara tjugo minuter, men du hinner både dricka nåt gott, äta en röd pölse, vilket är typ Danmarks nationalrätt, och shoppa lite taxfree i butiken. I helsingör tog vi oss vidare med tåg till Klampenborg, där Bakken ligger. Därefter väntar en promenad på ca 10 minuter för att komma till parken- och det är bara att följa strömmen, eller så kan man åka hästdroska för en liten peng om så önskas. För mer info om öppettider, priser mm kan du kika in här.

Undertecknad är dessvärre extremt åksjuk, och blir lätt illamående vid allt som snurrar omkring för mycket, än värre är det sen förra våren då jag drabbades av ett elakt virus på balansnerven, och fortfarande har lite svårt med avståndsbedömning o yrsel. Ett par karuseller blev det för mamman , Flumeride, spökslott, berg o dalbana o nåt lite lagom snurrande . Resten av familjen däremot- de åker allt. Om och om igen. Högt. Snabbt. Runt, runt , runt. Äldste sonen är överförtjust i nöjesfält, och utmaningar är hans mellannamn…

Boka din familjefotografering idag

Sommaren kom till Skåne under veckan som gick. De varma sköna sommarkvällar som vi så länge suktat efter, de kom nu. Och vi njuter av det så mycket vi bara kan. Ett par familjefotograferingar i nytröskade fält har hunnits med, och det är nåt visst med ljus, dofter så här i augusti. Det finns fortfarande ett par lediga tider kvar de närmsta veckorna, så bara hojta till om just Du är sugen på en sensommarfotografering. Lägg ett meddelande i mitt kontaktformulär, så hittar vi en tid som passar just er.

Vi ses på Svalövsmässan

Det förbereds för Svalövsmässan, som går av stapeln den 30 september – 1 oktober, i Heleneborgshallen i Svalöv. Jag kommer vara utställare tillsammans med mina duktiga kollegor i vårt nätverk Millevitten. Kom förbi- det är en riktigt trevlig tillställning, där kommunens alla företag har möjlighet att visa upp sig, och det brukar vara gott om besökare.  Vi kommer att ha många finfina erbjudanden och tävlingar i vår monter,  så planera gärna in ett besök!

 

Ha nu en riktigt bra vecka- njut av sensommarsolen så mycket du kan!

Denna veckan kan egentligen sammanfattas med ett enda ord. Regn.  Ovanifrån, underifrån och från sidan. Svensk sommar när den är som bäst…  Så, jag bestämde mig, som säkert halva Sverige kändes det som, att åka till Gekås.  Om du mot förmodan aldrig varit där, så kan jag rekommendera ett besök dit. fast kanske mitt i semestern då. För då är det trångt. Riktigt trångt. Men med ett glatt humör och stadiga skor klarar man det mesta. Ska kanske tilläggas att barn o make stannade hemma…  Lite shopping blev det, mest till hem o hushåll, och dagens bästa köp blev ett nytt tält, i modell större, så att hela familjen får plats.

Dagen efter kom kusinerna på besök, och tältet fick plockas fram och invigas. Eller ja, invigas o invigas. Det plockades ut madrasser, sovsäckar, leksaker o gosedjur. Böcker o snacks. En ficklampa. Och när tältet stängdes o vi sagt godnatt tisslades det o tasslades en stund. Och efter trettio minuter kom de smygandes in i huset. Det kändes lite läskigt där ute trots allt.

Dagen efteråt däremot, packade vi in hela familjen och all utrustning i bilen och begav oss till Saxtorpssjöarna, som är en del av Järavallens Strövområde, beläget mellan Löddeköpinge och Landskrona, här i Skåne. Väderprognosen såg förhållandevis god ut, och eftermiddagen och kvällen spenderades nere vid badsjön, där vi gjorde upp eld, täljde grillpinnar, spelade boll, badade och bara hade det mysigt. Att få åka iväg på en spontanutflykt, blir till ett äventyr för båda stora och små, och fast att det inte är mer än 30 minuters bilfärd hemifrån, kopplar man av och bara njuter av nuet.

Att sitta ute framför en öppen eld, grilla korv, prata, och ta ett snabbt kvällsdopp när andan faller på. Det är vardagslyx. Trötta och nöjda kröp vi in i vårt nya tält, där det fanns gott om plats till oss fyra ( fast maken var någon cm för lång och fick sticka ut fötterna lite i yttertältet) . Barnen somnade på studs och sov som stockar hela natten. Vi vuxna hade glömt hur obekvämt det är att sova bara på liggunderlag, så till nästa gång kommer de uppdateras mot en uppblåsbar, tjockare variant. På natten drog regnet in igen, och förvånande nog höll vårt Gekåstält emot allt regn, och vi var helt torra när det väl var morgon. Bra grejer alltså, trots lågt pris. För den invigde, så var tydligen vattenpelartrycket 4000, och det skulle visst vara bra- men vad vet jag…

I jobbväg har det inte hänt så mycket, de familjefotograferingar som skulle gjorts sköts upp till nästa vecka, då förhoppningsvis vädret är bättre än nu. Eva & Joels bilder blev i alla fall levererade o klara, och bara av att titta på den blå ljuvliga himlen, ger en lite hopp om skånsk sommar. Nästa helg är det dags för bröllopsfotografering i Bjärebygden igen, denna gång i Dagshög, Torekov. Det ska bli spännande, har aldrig fotat där förut, men av google att döma ser det oerhört häftigt ut!

Helgen som gick, tillbringade jag på Österlen, och bröllopsfotografering stod på schemat. Vi tjuvstartade redan på fredagen, hemma hos brudens föräldrar, med en underbar trädgårdsfest o mingel. Trädgården var vackert dekorerad med härliga doftrosor från KarlFredrik på Eklaholm, det serverades mat från lokalproducenter på Österlen, och vin och skratt avlöste varandra i den varma sommarkvällen.

Framåt kvällen var himlen så här stjärnklart vacker, och blev startskottet för en helt ljuvlig helg.

Mer bilder, jag har massor, kommer så småningom såklart. Vill ni se en eller två bilder på vägen, kan ni alltid kika in på mitt Instagramkonto anneliejohnsson_photography.

 

Allt gott!

Annelie

Cataloniaretreat

För lite mer än ett år sedan, såg jag en annons på Facebook. Catalonia Creative Retreat, stod det. Spännande vid en första anblick tyckte jag. Jag som är så långt ifrån all andlighet och alternativa metoder som det möjligen går. Nåväl, som vanligt är jag inte så långt från tanke till handling, så plötsligt hade jag bokat in mig på detta event, som skulle äga rum i en liten bergsby ca 1 h bilfärd från Barcelona, Spanien.

Med mig på resan fick jag min gode vän Sonia, som inte heller är världsberömd för att nyttja alternativa metoder. Men, varför inte, resonerade vi.

Det som mötte oss, var ett fantastiskt värdpar- Martha o Clement bjöd in oss och fick alla deltagare att känna oss som en del av deras härliga familj.  Programmet, och kursen, som var utformad och arrangerad av Karin, innehöll både dagliga meditationer, yoga i soluppgång, tai chi, samtal. Och fast att jag verkligen gav det en chans, måste jag erkänna att det inte var något jag fortsatt med när vi kom hem. Kanske är jag inte mottaglig för att se inom mig. Kanske det bara är så att jag inte behöver det, utan är i balans med mig själv. Jag fick åtminstone möjlighet att lära känna mina goda, och mindre goda sidor, som mitt bristande tålamod tex…

Men även att jag är bra som det är. Jag behöver inte söka. Efter något. Eller någon. För att bli någon annan. Jag är bra precis som jag är. Och nöjd över vad jag åstadkommit. Och vad jag kommer åstadkomma. Det är bara jag som kan påverka mitt liv.

Clement tog oss med på lite utflykter runt i trakten, bl a till närmsta närliggande stad Gironella, som är en liten stad, och det känns som att du kliver minst hundra år tillbaks i tiden bara du kliver ur bilen. Att strosa på kullerstensgator o torg, titta på vackra byggnader, höra berättelser från förr, det var det som bet sig fast mest hos mig. Vi gjorde skogsturer i bergen, solade på varma klippor, hoppade ner i iskallt vatten och badade i floden. Njöt. Av solen, men ochså av att få vara ensam och bara vara.

Catalonien, med Pyrenèerna som en magnifik bakgrund, är en oerhört vacker plats, och jag hoppas att jag får tillfälle att ta med mig familjen och se mig om ännu lite mer nästa gång. Även om jag inte var helt i fas med vad en resa som denna skulle innebära, är jag glad att jag gjorde det. Kastade mig ut i det helt okända. Hade ett öppet sinne för vad som bjöds, och kunde ta till mig av det jag behöver. Att se sig om. Möta nya människor som jag säkert aldrig annars skulle mött. Det gör varje resa unik.

 

Såhär skrev vår kursledare till mig efteråt:

När du läser spelas en film upp. När du vet vad du vill så ser du inga hinder. Kanske något. Men du vet hur du ska lyfta bort det. Du är rättvis. Hjärtvis. På nätterna sover du. På dagarna är du vaken. Du tvekar inte om sånt. Du tvekar inte om något som du vet är sant. Därför finns det en trygghet som man vill krypa in i och hålla i handen. Kanske kommer då en hemlighet. Och är den inte vacker så får det en att tänka om. Tänka om och tänka rätt. Du är sann på ett viktigt och riktigt sätt. Och vågar.

 

/Annelie