En fotograf på vift- Catalonia Creative Retreat

Cataloniaretreat

För lite mer än ett år sedan, såg jag en annons på Facebook. Catalonia Creative Retreat, stod det. Spännande vid en första anblick tyckte jag. Jag som är så långt ifrån all andlighet och alternativa metoder som det möjligen går. Nåväl, som vanligt är jag inte så långt från tanke till handling, så plötsligt hade jag bokat in mig på detta event, som skulle äga rum i en liten bergsby ca 1 h bilfärd från Barcelona, Spanien.

Med mig på resan fick jag min gode vän Sonia, som inte heller är världsberömd för att nyttja alternativa metoder. Men, varför inte, resonerade vi.

Det som mötte oss, var ett fantastiskt värdpar- Martha o Clement bjöd in oss och fick alla deltagare att känna oss som en del av deras härliga familj.  Programmet, och kursen, som var utformad och arrangerad av Karin, innehöll både dagliga meditationer, yoga i soluppgång, tai chi, samtal. Och fast att jag verkligen gav det en chans, måste jag erkänna att det inte var något jag fortsatt med när vi kom hem. Kanske är jag inte mottaglig för att se inom mig. Kanske det bara är så att jag inte behöver det, utan är i balans med mig själv. Jag fick åtminstone möjlighet att lära känna mina goda, och mindre goda sidor, som mitt bristande tålamod tex…

Men även att jag är bra som det är. Jag behöver inte söka. Efter något. Eller någon. För att bli någon annan. Jag är bra precis som jag är. Och nöjd över vad jag åstadkommit. Och vad jag kommer åstadkomma. Det är bara jag som kan påverka mitt liv.

Clement tog oss med på lite utflykter runt i trakten, bl a till närmsta närliggande stad Gironella, som är en liten stad, och det känns som att du kliver minst hundra år tillbaks i tiden bara du kliver ur bilen. Att strosa på kullerstensgator o torg, titta på vackra byggnader, höra berättelser från förr, det var det som bet sig fast mest hos mig. Vi gjorde skogsturer i bergen, solade på varma klippor, hoppade ner i iskallt vatten och badade i floden. Njöt. Av solen, men ochså av att få vara ensam och bara vara.

Catalonien, med Pyrenèerna som en magnifik bakgrund, är en oerhört vacker plats, och jag hoppas att jag får tillfälle att ta med mig familjen och se mig om ännu lite mer nästa gång. Även om jag inte var helt i fas med vad en resa som denna skulle innebära, är jag glad att jag gjorde det. Kastade mig ut i det helt okända. Hade ett öppet sinne för vad som bjöds, och kunde ta till mig av det jag behöver. Att se sig om. Möta nya människor som jag säkert aldrig annars skulle mött. Det gör varje resa unik.

 

Såhär skrev vår kursledare till mig efteråt:

När du läser spelas en film upp. När du vet vad du vill så ser du inga hinder. Kanske något. Men du vet hur du ska lyfta bort det. Du är rättvis. Hjärtvis. På nätterna sover du. På dagarna är du vaken. Du tvekar inte om sånt. Du tvekar inte om något som du vet är sant. Därför finns det en trygghet som man vill krypa in i och hålla i handen. Kanske kommer då en hemlighet. Och är den inte vacker så får det en att tänka om. Tänka om och tänka rätt. Du är sann på ett viktigt och riktigt sätt. Och vågar.

 

/Annelie

 

 

no comments
Kommentar

Obligatoriska fält markerade *

MENU