Bröllopsfotograf på vift- Roadtrip Schweiz

( Inlägget innehåller måååånga bilder)

Förra våren- för ganska exakt ett år sedan, begav jag och min vän Katarina, som driver resebloggen Äntligen Vilse, oss till Schweiz, för att möta upp vår andra vän- Malin, som bott och jobbat i Adelboden ett par år. Vi hade egentligen inte en aning om var vi skulle hamna, och vad vi skulle göra, mer än att vi ordnat hyrbil, som skulle vara vårt fordon för vår Roadtrip under fem dagar. Vi landade i Zürich, och ställde vår GPS längs med strandkanten av sjön för att nå första deletappen som var Luzern. Här strosade vi runt en stund medan regnet i princip öste ner, kollade den gamla fantastiska träbron, shoppade lite, fyllde på energin innan vi gav oss vidare mot Adelboden. Vi stannade till på en liten taverna och fyllde på med lite Gulaschsoppa o kaffe innan vi var redo för sista etappen genom det slingriga, och dimmiga landskapet.

Väl framme, blev det en snabb middag, innan vi damp i säng. Vi bodde hos Malin på Scoutgården där hon arbetade, Our Chalet. Our Chalet ligger längs bergkanten högst upp i Adelboden, och utsikten som mötte en genom fönstret på morgonen, var helt fantastisk. Vår första dag spenderade vi med att ta kabinbanan högst upp på ett av bergen, och sen vandra neråt i den gassande solen. Ljuvligt väder, strålande sol, och med en värkande rygg. Men likväl hade vi en helt underbar dag. När det började bli kväll, insåg vi att vi borde smort in oss med solskyddsfaktor… Ansiktet var ungefär samma färg som en tomat.

Dagen därpå bestämde vi oss snabbt och lätt för att bege oss ut på okända äventyr, roadtrip på riktigt. Vårt första stopp blev en Alpkyrka som vi i princip tvärstannade vid när vi fick syn på den längs den slingriga vägen. Här skuttade vi runt på ängarna, och kände oss som Julie Andrews i filmen Sound of Music… Nästa stopp blev en turistattraktion, Blausee, som var värt ett besök, men som alla andra turistfälor, är det just så, mer hype än nödvändigt. Men en gofika i solen och ett varv runt sjön blev det, samtidigt som vi njöt av solens strålar som reflekterade i det kristallklara vattnet.

Sen var det dags för äventyr på riktigt. Vi hade fått nys om ett Thermalbad högt uppe i bergen, och för att komma dit var vi tvungna att ta ett biltåg genom berget. Lite läskigt, men Katarina rattade oss upp på bilvagnen som om hon aldrig gjort något annat. Att sitta i en helt mörk tunnel i 20 minuter är inget för den med svaga nerver…  Ute på andra sidan knappade vi in vår destination i Gps:en och av någon anledning valdes Scenic Route. Hade vi då vetat att det fanns en annan väg upp, hade vi nog övervägt det både en o två gånger. För nu blev det slingrigt. På sina ställen var det lika smalt som en cykelstig, och med stup på ena sidan bilden. Pulshöjningen var rejäl får jag säga, och Katarinas knogar blev vitare och vitare ju högre upp vi kom.

Väl uppe, hittade vi till sist den lilla byn, inklämd mellan bergen, och plötsligt var det fullt av bilar och turister överallt. Vi som inte sett en enda bil på vägen upp. Vi badade i de olika källorna, bubblade, och gottade oss i några timmar, innan vi var tvungna att bege oss hemåt igen. Bara tanken på de slingriga vägarna nerför i mörker var en mindre trevlig tanke. Men vår förvåning när vi knappade in hemadressen och vi körde en helt annan rutt nerför, nästan som motorväg. Lyckan var total, och vi passade till och med på med ett par stopp för att fotografera solnedgång och månsken.

Efter en god natts sömn, var det dags för nästa utflyktsdag. På vägen mot Thermalbadet, hade vi fått syn på en lång hängbro, så den var vi såklart tvungna att testa att gå över. Inget för den höjdrädde alltså. Man känner sig ganska liten där ute mitt på bron. Men belöningen när vi kom över var en kall god öl, som man kunde köpa i ett litet träskjul, och lägga pengar i en skål om ingen fanns där på plats. Efter en skön paus i solen, traskade vi tillbaks över bron igen, och begav oss mot Interlaken, som var målet för dagen.

Interlaken är en vacker stad som delas av en bred flod, och vi bestämde oss för en promenad runt. Om man känner sig ganska välbärgad hemma i Sverige, så gör man absolut inte det i Schweiz, och speciellt inte i Interlaken. Stan myllrade av kinesiska turister, och klockaffärerna radade upp sig efter varandra på affärsgatan. Den billigaste klockan kostar väl i runda slängar vad min årsinkomst är… Efter ett par timmars traskande, njöt vi av en gofika med gott kaffe och chokladbakelser på det välkända Schuh Interlaken . Här ska man verkligen inte gå om man är på diet- en sån massa godsaker så man inte vet var man ska börja.

Nästa stopp på dagens tur var Jungfrau, som mest är känt från James Bond filmer. Ett magnifikt berg som bildar en vacker dal precis nedanför. Om man vill kan man åka bergbana upp och se utsikten från toppen, men vår begränsade budget sa stopp, det kostade ca 1000 SEK, och de pengarna insåg vi att vi kunde lägga på annat. Ost och vin till exempel…

Dagen för avfärd var här, och efter rejält kramkalas, vinkade vi hejdå till Malin och Our Chalet och begav oss mot Zürich igen. Vi stannade till i Bern, och strosade runt i denna vackra stad för lite shopping och sigthseeing innan det var dags att bege sig till flygplatsen. Ett par härliga dagar, i ett land jag aldrig tidigare besökt, inte vetat så mycket om heller, men jag hoppas kunna få återvända hit, kanske sommartid, då det sägs vara om möjligt ännu vackrare med bergen gröna och blomstrande. Och kanske mina resekompanjoner hakar på för fler äventyr i framtiden- vem vet!?

//Annelie

 

 

no comments
Kommentar

Obligatoriska fält markerade *

MENU