»

 

Det har pysslats lite om kvällarna, och till sist landade det på de här motiven. Lite juligt, lite dovt. Lite grafiskt, lite foto. I år finns korten till försäljning under några julmarknader, men det går så klart även bra att skicka mig ett meddelande om man är intresserad. Utöver ovan  visade kort, finns även ett par posters o printar, lite julklappstags och annat smått och gott.

Har ni vägarna förbi- finns jag på plats hos Madame Plantier i Kågeröd onsdagen den 29 november, samt på Julmys i Svalöv den 2 december.

 

Hoppas vi ses!

Share:|Facebook|Twitter|Pinterest|Google+

 

Bröllopssäsongen för 2017 är förbi, och redigeringsveckor och familjefotograferingar står på agendan just nu. Planering av blogginlägg, leveranser inför jul och annat smått och gott. mellan varven drömmer jag mig till värmen, sol, bad och ett glas vin i solnedgång. I somras åkte vår lilla familj åter till Grekland, denna gång blev det en resa till Kos, som är en ö belägen strax utanför Turkiets kust.

 

 

Vi flög med Norwegian direkt till Kos, och bokar man i god tid ( läs sen höst) så kan man få biljetter till riktigt bra pris. Efter att ha scoutat diverse hotellsajter, hittade vi ett litet familjeägt hotell i Kardamena , som efter Kos stad, är den största byn på ön. Kardamena har ett skönt lunk, med flera trevliga restauranger och barer, turistbutiker med diverse tingeltangel som sig bör. Det som var så sorgligt påtagligt är alla gigantiska turistanläggningar med all-inclusive som omringar byn, och som gjort att många hotell fått bomma igen, och flera restauranger tvingats lägga ner.  Det är en helt annan diskussion, och inget jag kommer orda om här, men vi väljer alltid att stötta de små lokala aktörerna, ortsborna, både i val av restauranger och val av hotell.

 

 

Att hyra bil när man är på semester är ett ypperligt sätt att se sig omkring, och så även denna gång. Kos är ingen stor ö, så du tar dig lätt fram och tillbaks på en dagstur. Det finns en massa fina pärlor längs kusten, och när du minst anar det står det en liten onetydlig skylt vid vägkanten om nån strand, restaurang, vingård eller nåt annat spännande. Zia  är ett måste, om du som jag bara älskar vackra solnedgångar. På slingrande bergsvägar tar du dig uppför , och du är sällan ensam på vägen. Vi höll på att missa solnedgången pga all trafik upp. Men- när du kommer upp- wow! Underbart. Utsikt över ön, och ett naturens skådespel av högsta rang.

 

 

På vår tur hittade vi även till lilla byn Kefalos som ligger på öns södra spets. Uppei byn, har du en fantastisk utsikt, och att strosa omkring i de gamla gränderna var en upplevelse i sig. Men den riktiga höjdaren är ön Kastri, som ligger ett stenkast ut i vattnet från stranden i Kefalos. På en liten ö, ligger ett kapell, och den modiga kan simma ut dit och ringa i klockan i kyrktornet.  Här bland klipporna och de gamla ruinerna, spenderade vi flera timmar med att bara njuta av utsikten, härligt bad och en massa bus.

 

 

Kos stad är så klart också ett givet stopp på din roadtrip, och det känns som att man kliver in i en svunnen tid. Amfiteatern på vägen in är en klar sevärdhet, Hippocrates träd likaså, där det sägs att han skrev sina främsta mästerverk.Kos stad har ett skönt lunk för den som önskar- och på dagtid. Kvällstid förvandlas några av gatorna till bargator, och på 90-talet spenderade jag och maken en och annar grekisk drachmer på att prova alla olika drinkar på listorna. Nuförtiden blir det inte så mycket av den varan, men att upptäcka på nytt, och tillsammans med barnen är minst lika kul. Och man är betydligt piggare dagen efter…

 

 

Är barnen glada- ja då är föräldrarna också glada. Eftersom vi slopar de stora anläggningarna, så finns det oftast bara vanlig pool, och sköna solsängar. Men, precis som alla andra barn- så älskar så klart våra barn vattenland och rutschkanor. Strax utanför Kardamena ligger Aquatica Water Park, där vi spenderade en dag i alla attraktioner. Vi promenerade dit längs strandpromenaden, och pojkarna kämpade på bra i värmen, med några glasstopp och dopp i havet på vägen dit. Såklart kan man ta buss eller taxi dit, vi ville se oss omkring och tog det i sakta mak promenerandes dit.

 

Vårt hotell, Elga Apartments, hade det vi behövde- ett bra läge från stad och hav, en bra pool, sköna solstolar, poolbar och soft häng. Vårt rum saknade dessvärre luftkonditionering, men det är säkert ordnat nu, då de höll på att installera i alla rum efterhand. I priset ingick frukost, men kontinental grekisk frukost innebär två rostade mackor och kaffe, så vi fyllde på i vårt kök på rummet istället. Billigt, prisvärt, och nära till allt vi behövde, såsom stor matbutik, restauranger, biluthyrning, stranden, butiker.

 

 

I skrivande stund planeras det för nästa resa, och det är inte alls omöjligt att det blir till att upptäcka en ny grekisk ö sommaren 2018. God mat, massor av sol och bad, kort flygresa- det kan nästan inte bli bättre än så. Vilka är dina semesterpärlor? Vad är ett måste på din semester? Berätta, tipsa, kom med tips!!

 

/Annelie

Share:|Facebook|Twitter|Pinterest|Google+

Stockholms tunnelbana, morgonrusning

Det är tidig morgon i Stockholm. Fortfarande är gatorna tomma, men under staden vimlar det av liv. Staden håller på att vakna. Människor som ska ta sig från en punkt till en annan. Själv är jag på väg hem. Hem till min man och våra två pojkar, efter ett par dagar i huvudstaden. Jag har deltagit i konferensen Way Up North- två dagar tillsammans med några av de bästa bröllopsfotografer från hela världen. Tillsammans har vi skrattat, gråtit, dansat, druckit bubbel, umgåtts. Jag har bott hos en av mina goda vänner- Katarina, som driver den framgångsrika resebloggen Äntligen Vilse. Jag har träffat och hängt med fotografer från alla världens hörn, det är i princip omöjligt att försöka sig på att inte mingla, småprata, och vara social i ett sammanhang som detta. Och det passar mig alldeles utmärkt. Möten med nya människor är bland det allra bästa jag vet. Trots att jag verkligen gillar att krypa ner i min soffa och kolla fem avsnitt på raken av nån favoritserie…

Men åter till morgonrusningen.

För mig som bor på en liten ( svagt överdrivet, minimal passar bättre) ort, är halva nöjet med att komma utanför 50-skyltarna att spana på folk. Vad gör de? Hur klär de sig? Fantisera över vart de är på väg. Att möta ett par vänliga ögon, prata bort fem minuter med en främling. Idag ser vårt samhälle helt annorlunda ut. Under våra föreläsningsdagar var det speciellt en mening som bet sig fast hos mig. Eller bet och bet- den var mer som en rejäl käftsmäll om jag ska vara helt ärlig.

” Om någon frågar dig vad du gjorde mellan 2008 och 2017- så kommer de flesta av oss att tvingas erkänna, vi var på Facebook. Instagram. Twitter. ”

Sociala medier. Eller osociala?

Och samtidigt som jag stod där på perrongen i väntan på mitt tåg, tänkte jag- det stämmer ju inte, väl, inte på riktigt. Så lyfter jag blicken, ser mig omkring.

Där står vi på rad. Människa efter människa. Totalt uppslukade av en liten skärm. Ovetande om vad som sker runt omkring oss. Lurar i öronen. Blicken maniskt fäst vid telefonen. För att få veta vad alla andra gör. Just nu. Och det är så viktigt för oss att vi inte ser och hör vad som egentligen händer. Här och nu. Som ett slag i magen får det mig att inse faktum. Jag är en av dem. Jag är garanterat inte värst. Jag älskar människor. Fika. Diskussioner. Men ändå. Facebook kollas flertalet ggr om dagen. Instagram likaså. Ofta på bekostnad av mitt liv här hemma. Barnen tittar på sina apparater. Jag och maken på vardera en. Samma rum. Fyra världar.

Vad är det som gör att vi så totalt slukas upp av vad andra gör? Nyfikenhet? Avund? Bekräftelse? Uttråkning? Förmodligen en blandning av alla.

Vi är så vana att vi inte ens reflekterar längre över vad det är vi missar. Vi sitter och läser på en telefon och ser bilder på vackra höstlöv, istället för att faktiskt gå ut och njuta av dem på riktigt. Vi ser vad våra vänner gör- men vi ringer inte och bjuder på kaffe. Vi sitter på restauranger, åker på semestrar- men upplever inte. Smakar inte. Lever inte så som vi är menade att leva.

Missförstå inte mig, sociala medier kan vara ett fantastiskt verktyg. Att hålla kontakt med gamla vänner. Skriva meddelanden till varandra. Hitta forum för likasinnade. Men någonstans på vägen har det börjat att ta över vår fritid. När läste du en bok senast? En fysisk bok? När satt du ensam på ett cafè i väntan på ditt sällskap och bara njöt av din kopp kaffe, och bara var ensam med dina tankar? När gick du på toaletten utan din telefon senast?

För mig blev det en ögon-öppnare. Och det kommer bli förändring. Nu. Om inte för min skull- så för min familj. Mina barn. Mitt hem.

För när man stoppar ner telefonen, tittar upp- så får man verkligen se saker man inte sett förut.

/Annelie

Share:|Facebook|Twitter|Pinterest|Google+
  • 16 oktober, 2017 - 08:39

    Elin Ström - Så sant. Jag känner mig träffad precis som många andra. Allt är så lättillgängligt och det blir ett omedvetet beroende att titta på telefonen. Jag ska skärpa mig, tack!

  • 16 oktober, 2017 - 14:19

    Tove Lundquist - Klockrent inlägg Annelie! Bland det bästa med att resa tycker jag är alla fantastiska människor en träffar på tågstationer, älskar att stå och småprata med folk!

Kronovalls Slott- eller Kronovalls Vinslott, som det också kallas, det var finalen på Bröllopssäsongen 2017. Och det avslutades med pompa och ståt för Ida & Andree.  Nu väntar en period med massor av redigering, bloggande, och förberedelser inför 2018, varvat med härliga höstfotograferingar för barn och familjer. Härligt- och så glad att fortfarande efter tio år få träffa alla härliga människor som värdesätter bra bilder, företagande och dåliga skämt.

 

Mer från året kommer, så kika in mellan varven!

 

Allt gott!

 

//Annelie

 

Share:|Facebook|Twitter|Pinterest|Google+

Fotografkollo för Bröllopsfotografer

Föreställ dig en plats som  bara genom att du  kliver ur bilen, drar ett djupt andetag, vänder ansiktet mot havet, får dig att glömma precis allt annat än nuet. Får dig att sänka axlarna. Känna doften av hav. Får andningen att sakta ner. Känna dig lugn. Tillfreds. Lycklig.

Precis så är Vejbystrand. Pärlan mellan Ängelholm och Torekov, mitt i Skälderviken. En plats där du kan vara dig själv. Bara vara.

Och vad passar då bättre än att anordna en träff för Bröllopsfotografer från hela Sverige, just här!?

En träff, där vi tillsammans diskuterar företagandet, bröllopsbranschen, delar med oss av vår erfarenhet till varandra. En plats där vi alla är jämlikar. Varken mer eller mindre. En plats där det är helt okej att spendera dagar i sina favvomjukisbrallor, en skön kofta, raggsockar, sitta framför brasan med en kopp kaffe. Dricka ett glas bubbel. Ta en härlig strandpromenad. Allt det där- och så mycket mer är S H A R E.

Denna gång, i lite minimerad skara, träffades vi på Svalövskolonin under ett par härliga septemberdagar. Och vilka dagar vi fick. veckorna innan har det fullkomligt vräkt ner med regn i nordvästra Skåne, men som på beställning kom solen, och värmde upp både kropp och själ. Vi åt god hemmalagad mat, som damerna i köket tillagade, vi diskuterade. Skrattade. Drack bubbel. Njöt av varandras sällskap.

Och när det var dags att säga farväl, för denna gång, visste vi alla att det vi upplevt tillsammans är få förunnat som egen företagare. Och att det skapats band för all framtid.

Så till Er.

Tack. Och vi ses igen. Snart.

 

 

Deltagare denna gång var: Anna Lauridsen , Helena Killander , Anna- Maria Liljestrand , Li Fernstedt , Nina Jarlholt , Malin Andersson  , Jonas Karlsson

Share:|Facebook|Twitter|Pinterest|Google+