»

Stockholms tunnelbana, morgonrusning

Det är tidig morgon i Stockholm. Fortfarande är gatorna tomma, men under staden vimlar det av liv. Staden håller på att vakna. Människor som ska ta sig från en punkt till en annan. Själv är jag på väg hem. Hem till min man och våra två pojkar, efter ett par dagar i huvudstaden. Jag har deltagit i konferensen Way Up North- två dagar tillsammans med några av de bästa bröllopsfotografer från hela världen. Tillsammans har vi skrattat, gråtit, dansat, druckit bubbel, umgåtts. Jag har bott hos en av mina goda vänner- Katarina, som driver den framgångsrika resebloggen Äntligen Vilse. Jag har träffat och hängt med fotografer från alla världens hörn, det är i princip omöjligt att försöka sig på att inte mingla, småprata, och vara social i ett sammanhang som detta. Och det passar mig alldeles utmärkt. Möten med nya människor är bland det allra bästa jag vet. Trots att jag verkligen gillar att krypa ner i min soffa och kolla fem avsnitt på raken av nån favoritserie…

Men åter till morgonrusningen.

För mig som bor på en liten ( svagt överdrivet, minimal passar bättre) ort, är halva nöjet med att komma utanför 50-skyltarna att spana på folk. Vad gör de? Hur klär de sig? Fantisera över vart de är på väg. Att möta ett par vänliga ögon, prata bort fem minuter med en främling. Idag ser vårt samhälle helt annorlunda ut. Under våra föreläsningsdagar var det speciellt en mening som bet sig fast hos mig. Eller bet och bet- den var mer som en rejäl käftsmäll om jag ska vara helt ärlig.

” Om någon frågar dig vad du gjorde mellan 2008 och 2017- så kommer de flesta av oss att tvingas erkänna, vi var på Facebook. Instagram. Twitter. ”

Sociala medier. Eller osociala?

Och samtidigt som jag stod där på perrongen i väntan på mitt tåg, tänkte jag- det stämmer ju inte, väl, inte på riktigt. Så lyfter jag blicken, ser mig omkring.

Där står vi på rad. Människa efter människa. Totalt uppslukade av en liten skärm. Ovetande om vad som sker runt omkring oss. Lurar i öronen. Blicken maniskt fäst vid telefonen. För att få veta vad alla andra gör. Just nu. Och det är så viktigt för oss att vi inte ser och hör vad som egentligen händer. Här och nu. Som ett slag i magen får det mig att inse faktum. Jag är en av dem. Jag är garanterat inte värst. Jag älskar människor. Fika. Diskussioner. Men ändå. Facebook kollas flertalet ggr om dagen. Instagram likaså. Ofta på bekostnad av mitt liv här hemma. Barnen tittar på sina apparater. Jag och maken på vardera en. Samma rum. Fyra världar.

Vad är det som gör att vi så totalt slukas upp av vad andra gör? Nyfikenhet? Avund? Bekräftelse? Uttråkning? Förmodligen en blandning av alla.

Vi är så vana att vi inte ens reflekterar längre över vad det är vi missar. Vi sitter och läser på en telefon och ser bilder på vackra höstlöv, istället för att faktiskt gå ut och njuta av dem på riktigt. Vi ser vad våra vänner gör- men vi ringer inte och bjuder på kaffe. Vi sitter på restauranger, åker på semestrar- men upplever inte. Smakar inte. Lever inte så som vi är menade att leva.

Missförstå inte mig, sociala medier kan vara ett fantastiskt verktyg. Att hålla kontakt med gamla vänner. Skriva meddelanden till varandra. Hitta forum för likasinnade. Men någonstans på vägen har det börjat att ta över vår fritid. När läste du en bok senast? En fysisk bok? När satt du ensam på ett cafè i väntan på ditt sällskap och bara njöt av din kopp kaffe, och bara var ensam med dina tankar? När gick du på toaletten utan din telefon senast?

För mig blev det en ögon-öppnare. Och det kommer bli förändring. Nu. Om inte för min skull- så för min familj. Mina barn. Mitt hem.

För när man stoppar ner telefonen, tittar upp- så får man verkligen se saker man inte sett förut.

/Annelie

Share:|Facebook|Twitter|Pinterest|Google+
  • 16 oktober, 2017 - 08:39

    Elin Ström - Så sant. Jag känner mig träffad precis som många andra. Allt är så lättillgängligt och det blir ett omedvetet beroende att titta på telefonen. Jag ska skärpa mig, tack!

  • 16 oktober, 2017 - 14:19

    Tove Lundquist - Klockrent inlägg Annelie! Bland det bästa med att resa tycker jag är alla fantastiska människor en träffar på tågstationer, älskar att stå och småprata med folk!

Kronovalls Slott- eller Kronovalls Vinslott, som det också kallas, det var finalen på Bröllopssäsongen 2017. Och det avslutades med pompa och ståt för Ida & Andree.  Nu väntar en period med massor av redigering, bloggande, och förberedelser inför 2018, varvat med härliga höstfotograferingar för barn och familjer. Härligt- och så glad att fortfarande efter tio år få träffa alla härliga människor som värdesätter bra bilder, företagande och dåliga skämt.

 

Mer från året kommer, så kika in mellan varven!

 

Allt gott!

 

//Annelie

 

Share:|Facebook|Twitter|Pinterest|Google+

Fotografkollo för Bröllopsfotografer

Föreställ dig en plats som  bara genom att du  kliver ur bilen, drar ett djupt andetag, vänder ansiktet mot havet, får dig att glömma precis allt annat än nuet. Får dig att sänka axlarna. Känna doften av hav. Får andningen att sakta ner. Känna dig lugn. Tillfreds. Lycklig.

Precis så är Vejbystrand. Pärlan mellan Ängelholm och Torekov, mitt i Skälderviken. En plats där du kan vara dig själv. Bara vara.

Och vad passar då bättre än att anordna en träff för Bröllopsfotografer från hela Sverige, just här!?

En träff, där vi tillsammans diskuterar företagandet, bröllopsbranschen, delar med oss av vår erfarenhet till varandra. En plats där vi alla är jämlikar. Varken mer eller mindre. En plats där det är helt okej att spendera dagar i sina favvomjukisbrallor, en skön kofta, raggsockar, sitta framför brasan med en kopp kaffe. Dricka ett glas bubbel. Ta en härlig strandpromenad. Allt det där- och så mycket mer är S H A R E.

Denna gång, i lite minimerad skara, träffades vi på Svalövskolonin under ett par härliga septemberdagar. Och vilka dagar vi fick. veckorna innan har det fullkomligt vräkt ner med regn i nordvästra Skåne, men som på beställning kom solen, och värmde upp både kropp och själ. Vi åt god hemmalagad mat, som damerna i köket tillagade, vi diskuterade. Skrattade. Drack bubbel. Njöt av varandras sällskap.

Och när det var dags att säga farväl, för denna gång, visste vi alla att det vi upplevt tillsammans är få förunnat som egen företagare. Och att det skapats band för all framtid.

Så till Er.

Tack. Och vi ses igen. Snart.

 

 

Deltagare denna gång var: Anna Lauridsen , Helena Killander , Anna- Maria Liljestrand , Li Fernstedt , Nina Jarlholt , Malin Andersson  , Jonas Karlsson

Share:|Facebook|Twitter|Pinterest|Google+

Familjetid

Veckan som gick ägnades mest åt att komma in i nya rutiner med skola och jobb för oss alla. Gå och lägga sig i tid, komma upp i tid. Planera, organisera, förbereda. Boka in i kalendern. Jobb. Fritidsaktiviteter. Lösa familjelogistiken. För att fira att vardagen åter gjort sitt intåg,  och därmed runda av sommaren, beslöt vi oss lite spontant för en heldag på Bakken, som för er som inte vet, är ett nöjesfält strax utanför Köpenhamn, Danmark.  Vi startade vår resa i Helsingborg, där vi åkte färja till Helsingör med  Scandlines. Båtturen tar bara tjugo minuter, men du hinner både dricka nåt gott, äta en röd pölse, vilket är typ Danmarks nationalrätt, och shoppa lite taxfree i butiken. I helsingör tog vi oss vidare med tåg till Klampenborg, där Bakken ligger. Därefter väntar en promenad på ca 10 minuter för att komma till parken- och det är bara att följa strömmen, eller så kan man åka hästdroska för en liten peng om så önskas. För mer info om öppettider, priser mm kan du kika in här.

Undertecknad är dessvärre extremt åksjuk, och blir lätt illamående vid allt som snurrar omkring för mycket, än värre är det sen förra våren då jag drabbades av ett elakt virus på balansnerven, och fortfarande har lite svårt med avståndsbedömning o yrsel. Ett par karuseller blev det för mamman , Flumeride, spökslott, berg o dalbana o nåt lite lagom snurrande . Resten av familjen däremot- de åker allt. Om och om igen. Högt. Snabbt. Runt, runt , runt. Äldste sonen är överförtjust i nöjesfält, och utmaningar är hans mellannamn…

Boka din familjefotografering idag

Sommaren kom till Skåne under veckan som gick. De varma sköna sommarkvällar som vi så länge suktat efter, de kom nu. Och vi njuter av det så mycket vi bara kan. Ett par familjefotograferingar i nytröskade fält har hunnits med, och det är nåt visst med ljus, dofter så här i augusti. Det finns fortfarande ett par lediga tider kvar de närmsta veckorna, så bara hojta till om just Du är sugen på en sensommarfotografering. Lägg ett meddelande i mitt kontaktformulär, så hittar vi en tid som passar just er.

Vi ses på Svalövsmässan

Det förbereds för Svalövsmässan, som går av stapeln den 30 september – 1 oktober, i Heleneborgshallen i Svalöv. Jag kommer vara utställare tillsammans med mina duktiga kollegor i vårt nätverk Millevitten. Kom förbi- det är en riktigt trevlig tillställning, där kommunens alla företag har möjlighet att visa upp sig, och det brukar vara gott om besökare.  Vi kommer att ha många finfina erbjudanden och tävlingar i vår monter,  så planera gärna in ett besök!

 

Ha nu en riktigt bra vecka- njut av sensommarsolen så mycket du kan!

Share:|Facebook|Twitter|Pinterest|Google+

Så kom den då. Dagen då det var dags att ställa om till vardag igen. Efter ett långt härligt sommarlov tillsammans med barnen,var det dags för skolstart. Storebror började i fjärdeklass, och lillebror- stolt som en tupp- började i förskoleklass. Det är stort. Skolväskan på ryggen, pennskrinet packat, och med förväntning och skräckblandad förtjusning ju närmre vi kom. Efter fyrtiofem minuter tyckte sonen att han klarade sig själv i klassen och att jag skulle åka till jobbet. En liten tår rullade på mammans kind måste jag erkänna. Så liten. Och så stor.

För egen del har det också blivit lite förändringar. Från att ha arbetat med foto på heltid under ett par år, i egen regi o företagare, är jag dessutom numera även anställd, och arbetar som förskollärare i Röstånga. Fick förfrågan om jobb av min gamla skolkamrat, som tillika är förskolechef, och jag funderade ett tag innan jag bestämde mig för att testa på det igen. Det är över tio år sen jag jobbade som lärare senast, men oj vad kul det är. Intensiva dagar, och mycket nytt att ta in, men det känns som en rolig utmaning. Fotograferandet då? Jo det hänger i, och kommer fortsätta att göra så. Det är min stora passion, och dröm, och jag har inte några som helst planer på att lägga ner min verksamhet. Tvärtom- nu när jag inte behöver jaga jobb för att få lön, kan jag lägga energi på att utveckla och hitta rätt kunder för mitt varumärke och mitt kreativa arbete på ett helt annat sätt än tidigare.

I veckan har det mest varit redigeringsarbete på agendan, som Magnus & Angelicas bröllop, som vi fotograferade på Kulturens Östarp härom veckan. Nya familjefotograferingar har bokats in,och jag ligger i full planering för min fotoworkshop som går av stapeln nu i början av september på Svalövskolonin i Magnarp. Gänget som var med i våras var så nöjda och vi tyckte alla att vi ville ses igen redan innan nästa vår, så nu blir det SHARE 2.1 , helt enkelt.  

Vi ses & hörs!!

Share:|Facebook|Twitter|Pinterest|Google+